Ännu ett olyckligt våldsdåd. Den här gången i Vetlanda.Tanken går till offren och deras anhöriga. Men hur ska man förklara och förstå det inträffade; varför är utrikesfödda 2,5 gånger överrepresenterade i brottsstatistiken enligt (BRÅ, 2005)? I samma nyhetsinslag framhåller kriminologer på Lunds universitet att 60 % av gärningsmännen vid sexualbrott hade utländsk bakgrund. Ska skolan påtala gärningsmännens etnicitet eller inte? Om vi vill kunna förstå och förebygga, behöver vi tala om det. Men parallellt med etnicitet och kultur bör också betydelsen av ett socialt utanförskap uppmärksammas.
Eleverna frågar sig vilka konsekvenser dådet kommer att orsaka. Kommer dådet att främja främlingsrädslan; vilka fördomar kan det generera om afghanska ensamkommande? Och tanken snuddar vid hur man kan förklara den här typen av brott; är det kultur, klass eller psykisk ohälsa som är den primära orsaken?
foto: svd.se
Det är ett faktum att brottsligheten är 2,5 ggr högre bland dem med utländsk bakgrund jämfört med infödda svenskar enligt (BRÅ, 2005). Men hur ska man förklara och förstå den överrepresentationen – klasskillnader eller kultur?
Inom sociologin finns ett delat läger mellan kriminologer som den före detta polisen och debattören Fredrik Kärrholm och kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki. Kärrholm framhåller normer och kultur som avviker från den svenska, å ena sidan (Kvartal 2020-10-06) . Medan Sarnecki främst framhåller de socioekonomiska livsvillkoren för dem med utländsk bakgrund, å andra sidan. För utrikes födda är inte enbart överrepresenterade när det gäller brottslighet, utan även när det gäller: arbetslöshet, lägre utbildningsnivå, lägre studieresultat, lägre inkomst och bor i högre utsträckning i segregerade områden, bland andra socioekonomiskt utsatta, enligt Sarnecki (Kvartal, 2020-10-23).
På migrationsinfo.se redovisas värdefull statistik och information kring migration. Deras meny över FAQ innehåller följaktligen frågan: “ Är utrikesfödda överrepresenterade i brottsstatistiken?”. Vi vet redan att svaret är ja. Vetlanda är ännu ett exempel. Men här hänvisas det till en studie av Hällsten, Szulkin & Sarnecki
(2013) där man försökt att analysera överrepresentationen i brottslighet genom att även se till socioekonomiska faktorer. När de räknar bort kriminogena faktorer som att leva i segregerade områden och i socioekonomisk utsatthet sjunker plötsligt överrepresentationen med 60 %. Även om klassaspekterna beaktas kvarstår faktum; en viss överrepresentation bland unga med utländsk bakgrund består. Varken de kulturella eller de klassrelaterade förklaringarna ursäktar de våldsdåd som begåtts. Det individuella perspektivet behöver också uppmärksammas. Men för att förändras, så hjälper inte fördömande utan återigen: frågor och förståelse.
Och det behöver uppmärksammas nu. I synnerhet när brottsstatistiken framhåller att det inte är de som själva invandrat som är de främsta förövarna, utan barn till två utrikes födda föräldrar. Och den gruppen kommer att öka radikalt framöver, med tanke på de ca 163 000 som sökte asyl i Sverige 2015. Det väcker två reaktioner. Socioekonomiskt och sociokulturellt utanförskap är ett kvitto på att integrationen måste utvecklas. Samtidigt finns det ännu lite tid: tid att fostra, utbilda, möta, anställa, engagera och integrera.
Det kan vara värt att fråga sig ur vilka läger kriminella har uppstått genom historien? Länge var arbetskraftsinvandrade finländare Sveriges största invandrargrupp (numer Syrier). Finnarna var gästarbetare, företrädesvis inom industrin, och många av dem drack för mycket. Var de alkoholiserade bråkstakar innan de kom till Sverige? Har de integrerats idag? Ja, jag är själv ett levande bevis på det. Susanna Alakoski har också övertygande skildrat vilken hemlängtan, utsatthet och diskriminering som finnarna kunde utstå i Svinalängorna, Håpas du trifs bra i fengelset, Oktober i Fattigsverige m.fl. Alakoski var inbjuden till vår skola för att tala om sitt författarskap och det blev en initierad föreläsning som kombinerade frågor: om invandring, klass och missbruk bland unga.
foto: Elisabeth Ohlson Wahlin
Men det Alakoski och Sarnecki lär mig är att fattiga länge haft anledning till att protestera eller “bråka”. Det är ganska tyst idag om klass i allmänhet och underklass i synnerhet. Ändå vet vi att klasskillnaderna ökar i Sverige. Och utrikesfödda är tyvärr överrepresenterade när det gäller arbetslöshet och lägre studieresultat (inte alla). Begrepp som eleverna kan använda för att försöka förklara dessa skillnader är bl.a. tillgång till ekonomiskt-, socialt- och kulturellt kapital om de utgår från sociologen Bourdieus Reproduktionen: bidrag till en teori om utbildningssystemet (till svenska 2008). Ju mer ojämlikt, desto större utmaning för en likvärdig skola.
Under fredagens lektion diskuterar vi det inträffade. Utifrån elevernas nyligen genomförda intervjuer med nyanlända klasskamrater formuleras plötsligt iakttagelsen: “Men den här 22-åringen i Vetlanda. Han hade inte fått permanent uppehållstillstånd än, fastän han varit i Sverige sedan 2016.” Mycket riktigt. “Så han hade varit här i fem år utan att få veta om han skulle få stanna eller inte.” Det ursäktar ändå inte dådet. Men elevernas konstaterande är ett alternativ till fördömanden och en början till förståelse – inte för våld, men för svåra livsvillkor.