Hur anpassar man undervisning i retorik mellan de elever som vill ha än mer utmaningar och stimulans och de elever som vill fatta mod och lära sig tala, utan att drabbas av blackout och panikångest?
Jag har nog inget bättre svar än: lek, skratt, övning och åter övning. Givetvis behövs också kontinuerlig formativ återkoppling som stärker elevernas visshet om var de befinner sig och vad de kan utveckla och icke att förglömma – feedback som påtalar styrkorna i deras tal.
Elever i åk 2 och 3 har haft möjligheten att välja retorik som individuellt val. Det är en ynnest att få undervisa elever i kurser som de själva valt. Motivationen är given.Till skillnad från i svenskämnet där jag på min höjd hunnit med två tal på ett läsår, ger retorikkursen möjlighet att fördjupa sig i konsten att övertyga.
Ett sätt att skapa engagemang är att låta eleverna bli delaktiga i läsårsplaneringen. Jag gav dem två alternativ. “Antingen så gör vi som i den klassiska retoriken och följer en slags progymnasmata; det innebär att vi gör en massa lekfulla retoriska övningar och fokuserar på emendatio, reflektion och bearbetning av det egna framförandet, liksom på att ge varandra respons – i en hel termin. Och därefter har ni övat upp en skicklighet som gör att jag kan bedöma era framföranden summativt, dvs utifrån ifyllda kunskapskrav i en matris. Eller så får ni hålla tal som bedöms summativt redan under höstterminen”.
Trots all betygshets vågade eleverna välja den klassiska retorikens väg av övningar. Istället för att låta sig nedslås av ett E i framförande har eleverna brett ut sina vingar och prövat dem i våghalsiga politiska tal/medborgarförslag om att t.ex. låta elever ha mer undervisning utomhus under pandemin. Följaktligen har de fokuserat på att utveckla sina förmågor så långt det är möjligt.
De har hållit krior med utgångspunkt ur tänkvärda citat av: Kent, Kanye West och Nietzsche. Och på köpet har de behövt ta med stilfigurer som parafraser och liknelser. En kria är för övrigt en taltyp som passar gymnasister som handen i handsken! Att utgå från någon annans citat och försöka förklara citatens innebörd på olika sätt, ur olika topiker, bygger upp muskler för: argumentation, instruktion och hyllningar. Dessutom ges ju lite starthjälp i form av att de måste utgå från två citat som berör varandra och det är ofta lättare att utgå från någon annans ord än sina egna. Men som med alla nya genrer behövs förebilder för att minska förvirringen och prestationsångesten. Där fyller Lundaforskaren i retorik Anders Eriksson, tillika författaren av Praktisk retorik, ett fantastiskt tomrum. Han har lagt ut universitetsstudenters tal och det är en riktigt guldgruva.
Svenska tal och deras talarkiv är också ett fint ymnighetshorn för tal av: Olof Palme, Selma Lagerlöf till Özz Nujen och Alice Bah Kuhnke m.fl. Men de talen har spridning och just för talanalyser kan det vara värdefullt att väljatal som analyserats av färre. Ett annat sätt att kringgå risken för plagiat och reproduktion är att låta eleverna analysera varandras tal, därtill får de elever vilkas tal har analyserats mycket värdefull feedback, men i det här fallet av en klasskompis istället för av mig.
Nu på tisdag, efter tre tidigare övningstal, är det äntligen dags för elevernas första framförande som ska betygsättas av mig.
Eleverna har valt genus judiciale dvs juridiska tal och jag visste inte bättre än att låta dem välja att ställa både historiska och nutida personer till svars. Vi brainstormade tillsammans. Först dök givetvis namn som Hitler och Stalin upp. Men när jag påminde om hur Aristoteles hävdar att retoriken inte sysslar med det uppenbara utan med det tvetydiga, med det som kan förstås på minst två sätt (Retoriken 1.1.14.), har de valt mer komplexa karaktärer: Michael Jackson, Jeff Bezos, Margaret Thatcher, Marie den 1:a, Donald Trump, Pablo Escobar m.fl. De är antingen åklagare eller försvarare och de har fått lov att inkalla ett vittne vardera. De får turas om att vara rådman och nämndemän och kungöra ett domslut. Men domen är inte betygsättande. Det är istället min uppgift som “notarie” att bedöma deras framföranden. Nu hör eleverna av sig med frågor per mejl, de besöker mina extrapass som ligger utanför ordinarie skoltid. Och nu på tisdag är det dags och jag är full av förväntan…
Ibland tänker jag att vi kanske tagit oss vatten över huvudet, att jag gått med på något som kanske kommer att vara för svårt för dem? Men då har de två tal till att framföra efter de juridiska. Och varför sluta leka i gymnasiet? Det uppstår ju en sjudande aktivitet, om än i en allvarsam lek.